Nu har det hänt, det vi fruktat, men hoppades inte skulle ske. Det etablerade vargparet har dödat en kalv, ätit upp en hel del, och sedan lämnat kadavret till allmän beskådan på en av våra större djurgårdar i trakten. Som en retfull hälsning till en redan tidigare tveksam bonde.
Och i den lokala tidningen går debattens vågor höga. För och emot. Sakliga inlägg blandas med osakliga påhopp.
För egen del oroas jag litet av närheten till händelsen, avståndet mellan den drabbade gården och min egen fårhage är ungefär en halvmil. Det är en liten rask morgonpromenad för en hungrig varg. Men jag försöker intala mig att mina djur går säkra innanför sitt stängsel, som till stor del består av elnät. Sedan tänker jag att det är med vargen som vindkraften. Vi vill gärna att det ska finnas, men inte just i vår egen närhet. Detta tankesätt förutsätter att jag och mitt ska skyddas men att någon annan gärna får drabbas. Hur ska vår jord ha en chans med den inställningen...
Det är kanske dags att vi moderniserar vårt synsätt ? Vargen ingår i vår fauna, och det faktum att den har bosatt sig här i Roslagen tyder på att vi har en passande miljö. Under lång tid har vargfamiljen försörjt sig på det vilt som finns i skogen. Om vi är duktiga nog att fortsätta inhägna våra tamboskap och hålla i våra hundar så kan det fortsätta så. Ansvaret ligger hos oss. Och hos myndigheterna som genom bland annat informationsinsatser och bidrag till stängsel kan hjälpa till med att förebygga nya angrepp. Redan nu sköter Länsstyrelsen detta uppdrag ganska bra. Ambitionerna finns. Låt oss fortsätta arbeta gemensamt för en biologisk mångfald i våra skogar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar