Hörde eller läste någonstans att valet styrs av våra journalister. De har oss medborgare och politiker helt i sin hand. Men, har "Den tredje statsmakten" blivit för stark ?
I Norrtälje har vi en s.k. fri radiostation och även ett lokalt tv-bolag. Båda synes drivas av samma person. Denna person är även programledare, utfrågare, inkastare till speakers corner, osv.
I helgen hade man med affisher på stan och upprop på den lokala tidningsbloggen bjudit in medborgarna till dialog i två frågor. Det skulle handla om jobben och om bostäder.
Klockan halv ett på dagen kommer en av medarbetarna på radiostationen till vår valstuga alldeles brevid och vill att vi kommer och debatterar skolfrågor. Hon säger att hon har varit i valstugan varje dag och fått löftet att "någon" ska komma... Visst, kommer så fort jag hinner. Det tar en stund, men klockan ett går jag dit och möts då av en ganska upprörd man. Han är arg och besviken på de politiska partierna som inte kan hörsamma en inbjudan och vara på plats så att han får in allmänheten att lyssna och ställa frågor. Han beslutar att ställa in. Så då stod vi där, företrädare för tre partier och tittade på varandra och undrade om det inte gick att köra ändå ? Det kallas väl ändå för "speakers corner" vilket borde kunna ge en viss flexibilitet. Nej, vi var alldeles för sent ute.
Jag läser den allmänt formulerade inbjudan en gång till och förstår fortfarande inte var skoldebatten kommer in i bilden..."radiomannen" säger att han har tryckt upp en tilläggsinformation till ursprungsaffishen där han uppmanar allmänheten att komma och göra sin röst hörd : "UPPROP SKOLA". De där andra frågorna debatterades igår. Denna dag skulle det handla om skolan, förutsatt att skolpolitikerna ställde upp förståss...
Det sorgliga med denna händelse är att "radiostationsägaren" har fått vatten på sin kvarn. Trots att vi blev inbjudna "med armbågen" kan han nu gå ut och säga att "företrädarna för de politiska partierna struntar i demokratin och vill inte träffa medborgarna"...Det dåliga intresset hos allmänheten beror enligt samma källa på att "man är rädd för att säga vad man tycker pga rädsla för repressalier"...
Hmmm - hur man än vänder sig har man rumpan bak...och dygnet har bara 24 timmar.
måndag 30 augusti 2010
måndag 23 augusti 2010
Huvudfrågan
Skolan är huvudfrågan i valet 2010 i Norrtälje. Det tycker jag är bra. Man brukar säga att det inte går att lära gamla hundar att sitta. Tror att den "sanningen" kan tillämpas på fler arter än hunden ;-)
Om vi vill ha ansvarstagande kloka vuxna, som behandlar sina medmänniskor med respekt, som utför ett gott dagsverke. Då måste vi vara med och fostra i tid.
Vi kan inte låta mobbingen i skolan pågå under det att vi tittar åt ett annat håll och sedan när barnen är vuxna, tro att de ska behandla andra människor väl. Inte heller kan vi acceptera att barnen slinker undan i skolan, skolkar eller stannar hemma utan anledning. Vi måste visa att de regler som gäller i arbetslivet, åtminstone till det övergripande bör vara lika i skolan.
Hittills i debatten har mycket fokus hamnat på kunskapsresultat och betyg. Vår folkpartistiske Utbildningsministern Jan Björklund har nött på om detta så att nu alla politiska partier upprepar mantrat Kunskap-betyg-lärarstatus-ordning och reda. Och det är ju rätt. I skolan ska barnen få de kunskaper och färdigheter som de behöver för att forma sina liv. För oss ute i kommunerna är en stor del av skolans arbete är att skapa förutsättningar för inlärning. Trygghet, fysisk och psykisk hälsa är nödvändiga för att eleverna ska kunna prestera något i skolan.
Om detta handlar valet 2010 - bland annat.
Om vi vill ha ansvarstagande kloka vuxna, som behandlar sina medmänniskor med respekt, som utför ett gott dagsverke. Då måste vi vara med och fostra i tid.
Vi kan inte låta mobbingen i skolan pågå under det att vi tittar åt ett annat håll och sedan när barnen är vuxna, tro att de ska behandla andra människor väl. Inte heller kan vi acceptera att barnen slinker undan i skolan, skolkar eller stannar hemma utan anledning. Vi måste visa att de regler som gäller i arbetslivet, åtminstone till det övergripande bör vara lika i skolan.
Hittills i debatten har mycket fokus hamnat på kunskapsresultat och betyg. Vår folkpartistiske Utbildningsministern Jan Björklund har nött på om detta så att nu alla politiska partier upprepar mantrat Kunskap-betyg-lärarstatus-ordning och reda. Och det är ju rätt. I skolan ska barnen få de kunskaper och färdigheter som de behöver för att forma sina liv. För oss ute i kommunerna är en stor del av skolans arbete är att skapa förutsättningar för inlärning. Trygghet, fysisk och psykisk hälsa är nödvändiga för att eleverna ska kunna prestera något i skolan.
Om detta handlar valet 2010 - bland annat.
torsdag 12 augusti 2010
Skolpolitiken
Förslagen duggar tätt nu. Likaså inläggen i den lokala tidningen. Det handlar om allt möjligt; vad är kunskap ? var hittar man kunskapen ? Hur många behövs för att ge barnen kunskap ? Hur ska dessa lärare få klä sig ? Vilka ska befinna sig i klassrummet ? Eleverna ? Ja helst. Lärarna? Lämpligen. Föräldrarna ? Varför inte ?
Men när min partiledare säger att han vill att de stökiga barnens föräldrar ska sitta i klassrummet undrar jag om han har tänkt tanken hela vägen ut. Åtminstone om det sker under tvång.
Alla vuxna behövs i skolan - nästan. Man måste fråga sig varför det stökiga barnet beter sig som det gör. Om problemen är så stora att föräldrarna måste kallas dit kan man misstänka att de inte kommer att vara till så stor hjälp.
Och att flytta barn med tvång. Ja, det kan nog tyvärr bli nödvändigt, men det måste vara den absolut sista utvägen. Och samarbetet med socialförvaltningen måste ha påbörjats. För en unge som är så störande att den med tvång måste skiljas från sin skolmiljö och sina kamrater har förmodligen ganska rejäla problem och ju förr man tar tag i dem, desto bättre. För de inblandade och för samhället.
Annars kan man nog generellt säga att det är för få anhöriga i skolan. Jag tror att lite mer frekventa besök av föräldrar och mor- och farföräldrar både skulle ha en lugnande effekt på barnen och en positiv inverkan på undervisningen . Man behöver inte hänga där hela dagarna. Det kan räcka med att visa upp sig, heja, göra sig ett ärende till lärarrummet eller passera klassrummet för att se vad som händer där. Tänk om det fanns lite fler vuxna som såg de där stökiga barnen, när de kämpar som mest för att bli sedda, och som kunde säga "Hej Kalle! Vad roligt att träffa dig. Hur mår du ?" Då skulle vi kanske inte behöva tvinga dit ovilliga föräldrar till olyckliga barn !
Men när min partiledare säger att han vill att de stökiga barnens föräldrar ska sitta i klassrummet undrar jag om han har tänkt tanken hela vägen ut. Åtminstone om det sker under tvång.
Alla vuxna behövs i skolan - nästan. Man måste fråga sig varför det stökiga barnet beter sig som det gör. Om problemen är så stora att föräldrarna måste kallas dit kan man misstänka att de inte kommer att vara till så stor hjälp.
Och att flytta barn med tvång. Ja, det kan nog tyvärr bli nödvändigt, men det måste vara den absolut sista utvägen. Och samarbetet med socialförvaltningen måste ha påbörjats. För en unge som är så störande att den med tvång måste skiljas från sin skolmiljö och sina kamrater har förmodligen ganska rejäla problem och ju förr man tar tag i dem, desto bättre. För de inblandade och för samhället.
Annars kan man nog generellt säga att det är för få anhöriga i skolan. Jag tror att lite mer frekventa besök av föräldrar och mor- och farföräldrar både skulle ha en lugnande effekt på barnen och en positiv inverkan på undervisningen . Man behöver inte hänga där hela dagarna. Det kan räcka med att visa upp sig, heja, göra sig ett ärende till lärarrummet eller passera klassrummet för att se vad som händer där. Tänk om det fanns lite fler vuxna som såg de där stökiga barnen, när de kämpar som mest för att bli sedda, och som kunde säga "Hej Kalle! Vad roligt att träffa dig. Hur mår du ?" Då skulle vi kanske inte behöva tvinga dit ovilliga föräldrar till olyckliga barn !
torsdag 5 augusti 2010
Varg i byn
Nu har det hänt, det vi fruktat, men hoppades inte skulle ske. Det etablerade vargparet har dödat en kalv, ätit upp en hel del, och sedan lämnat kadavret till allmän beskådan på en av våra större djurgårdar i trakten. Som en retfull hälsning till en redan tidigare tveksam bonde.
Och i den lokala tidningen går debattens vågor höga. För och emot. Sakliga inlägg blandas med osakliga påhopp.
För egen del oroas jag litet av närheten till händelsen, avståndet mellan den drabbade gården och min egen fårhage är ungefär en halvmil. Det är en liten rask morgonpromenad för en hungrig varg. Men jag försöker intala mig att mina djur går säkra innanför sitt stängsel, som till stor del består av elnät. Sedan tänker jag att det är med vargen som vindkraften. Vi vill gärna att det ska finnas, men inte just i vår egen närhet. Detta tankesätt förutsätter att jag och mitt ska skyddas men att någon annan gärna får drabbas. Hur ska vår jord ha en chans med den inställningen...
Det är kanske dags att vi moderniserar vårt synsätt ? Vargen ingår i vår fauna, och det faktum att den har bosatt sig här i Roslagen tyder på att vi har en passande miljö. Under lång tid har vargfamiljen försörjt sig på det vilt som finns i skogen. Om vi är duktiga nog att fortsätta inhägna våra tamboskap och hålla i våra hundar så kan det fortsätta så. Ansvaret ligger hos oss. Och hos myndigheterna som genom bland annat informationsinsatser och bidrag till stängsel kan hjälpa till med att förebygga nya angrepp. Redan nu sköter Länsstyrelsen detta uppdrag ganska bra. Ambitionerna finns. Låt oss fortsätta arbeta gemensamt för en biologisk mångfald i våra skogar.
Och i den lokala tidningen går debattens vågor höga. För och emot. Sakliga inlägg blandas med osakliga påhopp.
För egen del oroas jag litet av närheten till händelsen, avståndet mellan den drabbade gården och min egen fårhage är ungefär en halvmil. Det är en liten rask morgonpromenad för en hungrig varg. Men jag försöker intala mig att mina djur går säkra innanför sitt stängsel, som till stor del består av elnät. Sedan tänker jag att det är med vargen som vindkraften. Vi vill gärna att det ska finnas, men inte just i vår egen närhet. Detta tankesätt förutsätter att jag och mitt ska skyddas men att någon annan gärna får drabbas. Hur ska vår jord ha en chans med den inställningen...
Det är kanske dags att vi moderniserar vårt synsätt ? Vargen ingår i vår fauna, och det faktum att den har bosatt sig här i Roslagen tyder på att vi har en passande miljö. Under lång tid har vargfamiljen försörjt sig på det vilt som finns i skogen. Om vi är duktiga nog att fortsätta inhägna våra tamboskap och hålla i våra hundar så kan det fortsätta så. Ansvaret ligger hos oss. Och hos myndigheterna som genom bland annat informationsinsatser och bidrag till stängsel kan hjälpa till med att förebygga nya angrepp. Redan nu sköter Länsstyrelsen detta uppdrag ganska bra. Ambitionerna finns. Låt oss fortsätta arbeta gemensamt för en biologisk mångfald i våra skogar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)